omg HALP... jag vet inte vad jag känner å tänker eller nånting... men mitt hjärta pirrar varje gång jag får ett litet mail. sättet det skrivs på. dom små uttrycken å komplimangerna. jag vet inte om jag vågar ta dom på allvar. kommer jag bli sårad då? säkert.. man vågar inte hoppas längre tycker jag. men det gör mig så glad. känns som jag kommer bli tok lurad pga detta fan... jag brukar inte vara så här... om man skriver till mig på det viset så svarar jag inte... kan gå flera månader innan jag vågar kolla mailet igen. jag hoppas jag inte gör så igen. jag vill inte. men jag blir så lätt skrämd när folk närmar sig mig på det viset. sen så är jag blyg med. jag kan dölja det men när det väl gäller då åker väggen upp i en rasande fart. självförtroendet sätter nog stopp för en. jag är rädd för att folk ska vika undan så fort dom lär känna mig för mycket... jag döljer fortfarande en massa av mina sidor för folk. hur skulle någon kunna uppskatta och klara av dom sidorna hos en? usch va negativ jag är men jag längtar faktiskt efter den där speciella närheten...
å Pon! det är inte sant det du tror! tycker visst du är i samma våglängd! Don't you worry darling! PÖZZ
1 comment:
AAAWI I love you darling!! my babe!!
Å var inte blyg, du e underbar tjejen, älskar dig. bff
Post a Comment